onsdag 19 november 2008

Motorcyklar

På grund av nyvunnet intresse inom detta sällskap för möjligheten att med ett och samma objekt kunna få en spännande personlighet och tillgång till majestätisk frihet, kommer här nu ett inlägg om motorcyklar. Till saken hör att min kunskap inom detta område är något oproportionerlig, den består nämligen till 95% av teori. Mitt intresse började året 1998 då jag började lusläsa Allt om MC och likartade blaskor. Till slut kunde jag namnge de flesta motorcyklar som korsade min väg när jag antingen satt på FS1:an eller i Eva Braun på väg till Luleå.

Jag har haft tillstånd att framföra motorcykel sedan år 2003 men på grund av ekonomiska skäl har ingen kunnat vända på huvudet när jag korsar övergångsstället på Storgatan. Nu börjar dock möjligheter öppna sig och då kvarstår frågan: Vilken motorcykel ska jag köpa?

Först är detta en fråga om typ. En sporthoj är för mig uteslutet, försäkring, rädsla samt risk för en släng av plötslig död avskräcker tillräckligt för att mina blickar ska vändas åt annat håll. Startskottet för den moderna prestandahysterin och nuvarande framlyktedesign kom med R1:ans intåg 1998. Touring faller på grund av att jag mest troligt inte kommer att behöva en sådan hoj för de mil som ska slukas varje sommar. Här har vi alltifrån hojar som Honda Gold Wing till Honda NT650 Deauville. Även monster som Kawasakis ZX12-R och Suzukis Hayabusa kategoriseras ibland som höghastighetstourers. Alla är dock karakteriserade av mycket skydd för väder och vind. Custom, eller glidare kan jag tyvärr inte köpa eftersom en sådan jag vill ha kostar alldeles för mycket, till exempel HD Night train som blev väldigt populär i Stockholm och fick ett smeknamn därefter. Spana förresten in FLSTB Softail Cross Bones som är HD:s senaste skapelse. Bobber stuket är det absolut häftigaste du kan ha, enligt mig. En glidare i rimlig prisklass tilltalar inte mig utseendemässigt, japsarnas design är alltför mjuk och bearbetad. En HD i rimlig prisklass är Sportstermodellerna som faktiskt kan vara riktigt coola, men tyvärr finns då bättre alternativ. Streetfighter är en typ som har blivit populär den senaste tiden där Triupmh Speed Triple fått bra kritik för sin karakteristiska motor och säregna utseende. Spana för övrigt in Misson Impossible 3 där Tom harvar runt på en gräsmatta med en sådan hoj utrustad med cross mönstrade däck. Även dessa hojar känns dock för effektstinna för min personlighet. Jag kommer aldrig att busa runt i innerstan. Offrad går bort samt Super Motard. Offroad hojarna är mest besläktade med Touring där flexibilitet och låg försäkringspremie kan attrahera. Super Motard är också till för bus; alltså inte min grej.

Vad vill jag ha då? Ibland vill jag ha lite vindskydd så att en resa genom Skottland eller ner på kontinenten blir lite drägligare. En helkåpa hör till en av ovanstående redan bortvalda kategorier. En halvkåpa är dock mer intressant; den kan se riktigt bra ut samtidigt som den lilla kåpan avlastar bröstkorgen litegrann. En hoj som mina ögon knappt kunnat slitas ifrån senaste halvåret är BMW F800S. Här har vi en pararelltwin på 85 hk med en enligt hörsägen trivsam karaktär. Twinnar har lite mer vrid i botten- och mellanregistret till skillnad från radfyror som man oftast hittar i japsarna. Denna F800S har samtidigt remdrift, vilket gör att man slipper kladd och även en hel del underhåll. BMW har samtidigt en väldigt låg försäkringspremie genom BMW-klubben och IF. Den är alltså skitbra på alla sätt och vis. Dock saknar den en sak; huvudvändarfaktor. Vem bryr sig om man kommer körandes med ett ingenjörsmässigt mästerverk nerför gatan? Den kan jag köpa sen när jag har självförtroende nog att vara förnuftig. Jag vill ha en hoj att pendla med samtidigt som den ska kunna tas på en lite längre trivsam tripp med packväskor. BMW:n jag nämnde tidigare är bra på allt.

Vilken typ av motor vill man ha? Tvåcylindriska motorer finns i en massa varianter; L-twin (Ducati), V-twin (HD och alla andra), tvärställd V-twin (Moto Guzzi), Pararelltwin (BMW F800-serien, Yamaha TDM900 och den äldre TRX850 till exempel). Fyrorna är mer högpreseterande; i superbike-VM får tvåcylindriga maskiner ha 1200 kubik mot fyrcylindriska som får ha 1000. Här kommer ofta effekten sent i registret. Jag vet inte vilken motortyp man vill ha. Mest troligt är det en fråga om erfarenhet och körstil, faktorer jag inte har inblick i när det gäller motorcyklar.

Senaste tiden har dock en motorcykel snurrat i mina tankar, och även helt nyligt har dess väsen även tagit M i besittning; Triumph Bonneville. Här får man en beskedlig motorcykel med ungefär samma användningsområde som en custom, fast otroligt mycket snyggare. Den går att slänga ett par packväskor på och eftersom man mest troligt färdas i rimliga hastigheter kan vindskydd i form av ruta skippas. Vilken maskin, dock är den dyr att köpa ny; kring 90 plopp får man hosta upp. En begagnad som är ca fem år gammal kan fås för omkring 60k. De historiska vindslag som denna hoj kan förmedla lämnar jag därhän, vissa musiker har nästan kört ihjäl sig på en Triumph.

Min övertygelse om att denna skapelse ska ta upp all min tid nästa sommar kan komma att förändras, men just nu känns det helt rätt.

//B

Andra intressanta hojar: Triumph Thruxton, Triumph Scrambler, Yamaha BT1100 Bulldog, Kawasaki Z1000, Ducati GT1000, Yamaha FZ1.

4 kommentarer:

(H)Ola sa...

Bohn, det finns inget annat alternativ än..Ducati!

Sven sa...

Som jag alltid säger när det gäller resor eller transportmedel: Kom för bövelen ihåg den inre resan! den är minst lika viktig = snygg hoj

Anonym sa...

Jag tycker definitivt du ska satsa på en Bonneville, det klingar väldigt bra när det uttalas på Bohnska! /Doc

Anonym sa...

oavsett vilken hoj det blir, så vill jag se ett hemmagjort t-bar, annars blir jag besviken. /emil