söndag 8 juni 2008

Superkargörens middag

På tankesmedjan kommer följande diner att serveras. Påverka den politiska oppositionen görs inte på tom mage.

"
Diner sammandrömd under min svåra sjukdom

Göteborgsgrundet d. 14 sept. 1742
varunder jag intet feck behålla


Tolv handflator sjövatten för den av döden torstige i dess välvande hytta: Limfjords, Impéral Seelande, Marennes, Cancale på blåvita delftfat (fajans, mycket hållbart) med isad Pouilly i flata glas att sörpla ur mitten som ur ostron.

Melon, salt, peppar, mens vi väntar. Ostindiskt, samma vin en aning ljummat och nu i kapuschongglas. Börjar se de serverande.

Till en överårig men av en egendomlig källarnyck behållen Mosel av den djupa, ihåliga, vacuumartade smaken, som en järnkälla utan järn, kall utan att kännas kylig, doftande utan doft, på väg att förintas: en på fjällsjöis nyfiskad harr med färskupptagen mandelpotatis, en till efemäraste molnighet uppvispad hollandaise, på servis med grön dekor i långsmal sal med breda tiljor, granris, höga fönster, dukens hörn i knutar, master i fönstren, rytande järnugn, materiella flickor i stubb.

Därtill ångbakt risbröd à la chinoise, som av handkramvärmen utanpå glaserade, inuti porösa snöbollar.

Glömde säja: det bär av från rum till rum, biblioteket, gröna salongen i förbifarten.

Inbäres av turkar en plateau i 1, 4, 16 och 48 delar innehållande vad hjärtat åstundar av gammaldags svampstuvning, Salade Grecque, begravda ägg, kanderade maskar, piroger, syltade alger, små minutiösa köttbullar, kronärtskockor vinaigrette, à l’huile, med skirat smör, palmitos, torkade fågelbröst med mera med mera, sött, salt, syrligt, beskt att symfoniskt besmaka eller beskåda med smaken. Man vårdar en Corton.

Gammal orre, serverad av museivaktmästare. Denna orre måste vara väl hängd och alltså endast egentligen i munnen träaktig, besk, en smula trådig, men äger en utomordentligt god stekskorpa och serveras med en sås så blank att den kan lindas om fingret och ett på trots av alla goda grunder i bottnen sockrat vinbärsgelé.

Till denna orre: en Corton i individuella, valfria glas, alltifrån de enklaste, eller sådana med bubblor, till de klarast ritade kristaller och sfärer, alltifrån sådana med monogram till sådana av egen typ, som murklor eller vid julen stöpta vaxkakor, en Corton: som först tycks upprepa den ihåliga smaken från tidigare, på vars sanning man inte fullt tror, men som rodnar, förrådande sitt förräderi, i själva verket allt mer vinnande, övertalande, varefter det man tror vara smaken i och för sig själv slår ut och vinet förtonar som om man hade ryckt ut pilen med hjärterötterna, en Corton som, kort sagt, fait queue de paon dans la bouche.

En sallad, à la parisienne, på de unga bladen och på hjärtat, fatiguerad och outtröttlig, smekande och krasande, till att lätta orrens tyngd på hönan, till att pånyttföda och rena munnen.

I en stor, tom, vit sal, på ett långbord med få stolar, under en vitt och spöklikt fladdrande krona, serveras, enligt ordspråket att ingen bör äta sig så mätt att han inte ännu kan orka med en ärta, lövtunna skålar med torrt, vitt, fint ris, något beklippt med purjolök, därtill vars ett guldkantat kronglas med oljig, gul linjeschiedam.

Pont l’Evêque och Chateau Neuf du Pape eller annan valfri sammansättning vid runt bord med rustika tallrikar, stolar och duk, synlig spis, tegelgolv. Också tänkbart: getost du pays på grovsikt och ett litet vitt bergsvin - alltefter stämning, alltefter den omgivning känslorna inger en, allting tänkbart, ingenting uteslutet.

I gammal skål av stengods en rynkad, svalkande gräddfilbunke överströdd med en liten pyramid smultron. Öppna fönster mot natten som fallit. Syrsor.

Till ett brasilianskt torrt café filtre litet blomglas av på tungan nästan obefintlig konjak. Superkargör och värd, gutår! På stället marsch! Jag proponerar:

För den vars hjärta önskar mer ett skyddat ljus i hand att vandra genom parken med sina partner arm i arm och tända på lampetterna i lusthuset.

Ultimo: För den som inte mera önskar sig en stallykta i hand för att gå sin väg och njuta en stunds tankfull lust på huset."

Inga kommentarer: